Stjärn-kullen

 

Eftersom pappa heter Castor (en av stjärnorna i Tvillingarna) fick det blir stjärnor/stjärnbilder som namngav denna kull. Den föddes 23 januari 2009.

Castor S    Mamma Tuva S

Pappa Stenrikas Charmige Castor                               Mamma Lill-Tegens Tuva Tusensköna

Bellatrix blötFörst ut i denna kull var Bellatrix en svansad tik. Hon föddes inne på vår säng 🙂
Strax efter föddes Lyra. En stubbad tik som skulle bli min! Lyra är född

,Närbild på småttingarna   Att gosa hos mamma är toppen!

Men säg den glädje som varar beständigt. Mer på Osorterade tankar.

28/1 2011   Två  dagar och två nätter med Bellatrix under tröjan mot min hud och med matning varje timme hjälpte inte. På småtimmarna och under morgonen blev hon mer och mer passiv. Det enda jag kunde göra för henne var att låta henne sluta. Nu ligger hon begravd i min finaste rabatt och jag bara gråter. Jag hade så gärna velat att hon fått leva. I 4½ dygn fick jag ha henne, men hon kommer alltid att finnas i mitt minne. Ha det gott i hundhimlen lilla Trixie!
Några bilder har jag ändå kvar…

Stjärnkullen S     kan_jag-aeta S

Lyra 16 dagar gammal

jag_vill_staa Jag vill stå!

   På egna ben       paa_egna_ben

16dgr_kan_gaa_sjaelv   Kan gå själv!

Mamma stör i sömnen     mamma_putsar

kolla_mamma    Då blir jag ju nyfiken

Fyra veckor

smaskens_4_v  Mammas dricka är smaskens!

Mamma & jag mamma_o_jag

oever_mamma   Kortaste vägen är rakt över…

Fem veckor

utkik   Jag håller utkik

SÅ mysigt!!!    saa_mysigt

lyra_sussar   Man blir faktiskt litet trött av besök.

När Lyra var sju veckor hade hon börjat säga till både när hon var hungrig och när hon behövde gå ut! Visst behövde hon ut snabbt när hon var nyvaken, men annars gnällde hon för att påtala att ”Matte, nu behöver jag gå på toa!” Duktig att komma på inkallning var hon också.

Annars var Ville hennes älsklingsleksak – att dra honom i svansen var störtkul! Det tyckte nu inte Ville som sade en del ”fula ord” till lillasyster – utom när han var upptagen med att äta- Då tittade han på matte med en blick som sade ”Ta bort henne snälla matte” och då fick jag förstås göra det. Grabben måste ju få matro.

Vid tre månader var Lyra en riktig liten tuffing som gillade att hänga i mattes byxben. Matte var inte lika road utan envisades med att det var hennes byxor – elak matte hon drabbats av stackarn. Men vi tillbringade mycket tid utomhus fast matte hade mycket löv att kratta så Lyra fick leka med storasyskonen. De kämpade om kamptrasan, grävde gropar (trots tillsägelser…) och busade runt. Att Lyra skulle vara liten ville hon absolut inte tro på!

På kvällarna när matte gick uppför en smal brant trappa lärde sig Lyra att följa efter. Så lagom kul när hon skulle provsmaka alla sladdar

Men nätterna var den största orättvisan. Tuva och syskonen fick sova med matte & husse i deras säng. Bara Lyra måste sova i hundsängen vid sidan om i väntan på att hennes ben skulle bli starka nog för att hoppa både upp och ner. Jag kan tala om att Lyra hade åtskilliga synpunkter på denna orättvisa!

 Lyras äventyr som vuxen finns under Våra hundar – Lyra. Numer under Saknade 🙁