MC-kullen

MC-kullen
f. 31 maj 2009 i hänryckningen på pingstdagen
på Läckeby djursjukhus.

Knutte_DSC02407                Pappa Stenrikas Karska Knutte                               Mamma Duritzans Beatrice
       Med en pappa som heter Knutte är det givet att det måste bli motorcykelnamn på denna kull!

Lördag morgon markerade Bea att nu var öppningsskedet i gång. Hon skakade, hässjade och bäddade hela dagen. Själv fick jag inte mycket gjort då jag passade på henne mesta tiden. Sent på kvällen (vid 11-tiden) började hon få gröna flytningar men inga värkar så det var bara att ringa till Läckeby och ge sig iväg. Jag plockade ihop Beas papper, en låda till valparna och filtar till både dem och Bea. Vi var framme vid 1-tiden och väntade medan de sydde ihop en annan tik som de kejsarsnittat och jag hoppades att valpningen skulle komma igång.

När Monica (veterinären) kollade var Bea fortfarande inte öppen så vi enades om att det var tryggast att kejsarsnitta. Bea rakades och sövdes – DÅ ploppade första valpen ut! Monica ringde ut till mig och vi beslutade att avbryta operationen och satsa på en normal förlossning. Så kom Bea och Matchless ut till behandlingsrummet och vi väntade på nästa valp. Väntade och väntade – inga värkar.
Blodprovet visade helt normala värden för kalk, men hon fick ändå kalkdropp och si – då började valparna ploppa ut som på pärlband. Mycket varierande i storlek, men allihop pigga trots det långdragna förloppet och den genomgångna narkosen. En av dem var så ynklig att vi trodde inte att den var fullgången utan bara en kropp, men hon sprattlade ordentligt när hon befriades från hinnorna! När den femte valpen var född röntgades Bea för att vi skulle veta hur många till vi hade att vänta. Då låg nummer sex i förlossningskanalen och tre till väntade på sin tur! Den sista valpen föddes ungefär halv 8 på morgonen så det var en mycket trött skara: personal, matte och hund som efter att ha ordnat formalia drog sig hemåt.

Monica_vet   Vår duktiga veterinär Monica

och den hjälpsamma sköterskan Madeléine   Skoeterska_Madeleine

Väl hemma försökte jag komma ihåg i vilken ordning valparna fötts och vilka namn de fått. Så vägde jag dem och gav Ossa, minstingen, litet Esbilac innan jag kröp i säng för att få sova ett par timmar.

Jag får väl erkänna att jag hade hoppats på en mindre kull. Bea stackaren ska ju ta hand om hela skocken och jag tycker synd om henne. Hon uppförde sig dock exemplariskt och pysslade om sina småttingar.

Så en liten kullrapport:
Matchless stubbad tik 153 g
HD stubbad hane 208 g
Norton stubbad hane 140 g
Nimbus svansad hane 137 g
Ossa svansad tik 84 g
Ducati svansad tik 197 g
Yamaha svanslös hane 160 g
Henderson svansad hane 218 g
Sunbeam stubbad hane 134 g (född i solskenet på morgonen)

Bea_hemma_med_valparna Så kom Bea hem och fick pyssla om sina valpar.

3/6 på kvällen så var de bara åtta. Under dagen hade jag fått stopp på viktnedgången och vänt så att Ossa gått upp några gram. Så lade jag henne i valplådan en stund för att hon inte skulle tro att livet bara fanns innanför min tröja. De stora hundarna gick ut med mig och när vi kom in var Ossa död. Inte helt oväntat, men ändå väldigt tråkigt. Efter att ha kollat att hon verkligen var död begravde jag henne bredvid Bellatrix. Hon lämnar ett tomrum efter sig, men hon lever i minnet och hon har åtta pigga syskon som växer så det knakar!

När man ser skillnaden i storlek kan man förstå att Ossa inte klarade sig. (Här med Ducati.) Ducati_och_Ossa

En vecka gamla

De små krabaterna äter och sover och verkar rätt nöjda med tillvaron. Alla åtta har mer än fördubblat sin vikt och myser när de ligger tryckta mot matte.
En bild på hela kullen – det är omöjligt att identifiera individerna!

30

Drygt två veckor – första mötet med gräs!

Vädret var fantastiskt den 16 juni så de fick komma ut en liten stund och det verkade de gilla.

vad_aer_detta S      Vi kan flytta oss S      

Mot mjölkbaren!    Mjölkbaran öppnar S

 Nu är de tre veckor och får pröva ny mat

DSC00914

Det blev mäkta populärt, fast den hamnar litet varstans 🙂

Ducati S     Skit S
29/6 tog jag ut valparna en i sänder för att se hur de reagerade på det. Det var mycket varierande:

Matchless gjorde utflykter på cirka en meter för att varje gång återvända till mig.
HD visade sig vara en cool kille. Han gjorde större utflykter, men tog gott om tid på sig.
Norton tyckte det var tryggast att vara antingen hos mamma eller hos matte.
Nimbus sprallade runt och lekte.
Ducati gav sig av på jakt efter en humla, lekte med Lyra men var svår att fotografera då hon rörde sig mycket snabbt.
Yamaha trivdes bäst i mattes knä.
Henderson visade sig vara både nyfiken och sällskaplig.
Sunbeam ville antingen äta eller vara hos matte.

Då vädret är fortsatt fint får valparna nu vara ute större delen av dagen vilket de verkar trivas bra med. De leker med varann och de sover, men när de hör min röst och/eller ser mig i närheten blir det full aktivitet och alla kommer för att gosa och leka.
Tänk att få tillbringa flera timmar varje dag med att hålla på med valparna – och kunna kalla det jobb! Det är en härlig lyxkänsla.

 

30/6  Varmt och kvavt – valparna flämtade så de fick landa i diskhon och blötas ner för att få litet svalka. Det var inte så värst populärt…

sval_men-bloetDSC00965     

Sedan fick de halsband på sig. Det var ännu mindre populärt, men att kolla moster Lyras mat – det var kul!

Med halsband S     smaka_torrfoder

Fem veckor och de har börjat äta torrfoder. Det för ändamålet inköpta valpfodret dög inte – det luktade mycket godare i de andra hundarnas skålar. Den maten är dock i alldeles för stora bitar för valparna så det blev till att i en mortel slå sönder bitarna till en storlek som passar valparna bättre. Då äter de med stor förtjusning. De visar mer och mer sina skilda karaktärer och de leker livligt med varandra, men när jag kommer flockas de snabbt kring mina fötter. Några av dem inte bara leker med Lyra utan t.o.m. utmanar henne fast hon är så mycket större!

Med hjälp av grannens barn lär de sig att bli hanterade av olika människor och att tvåbeningar alltid betyder att det bjuds på kel och lek. De blir också spralliga när jag bär ut dem – att få vara ute tycks vara väldigt roligt. Familjen Pigney (som ska ha Matchless) har enats om tilltalsnamn vilket innebär att jag kan lägga till det vid registreringen: Duritzans Matchless Maizey låter väl snyggt? 
Ducati kommer att heta Duritzans Ducati Zsa-Zsa – efter Zsa-Zsa Gabor. Sämre förebild kan man ha! Zsa-Zsa är en av de mest energiska valparna, har ständigt koll på läget och är snabb att gripa ett tillfälle till lek. Övriga valpar har inte fått sina tilltalsnamn ännu.

 

Sex veckor
Valparna leker nu ganska vilt med varandra. För att freda mina fötter har jag skaffat en del leksaker, men de stora hundarna bär iväg med dem så att valparna ändå är utan. Nu köpte jag tuggben och några nya leksaker som jag knöt fast på olika ställen i köket. Det ledde till stor aktivitet bland valparna – inklusive Lyra!
Med leksaker

Matchless Maizey  ville dock hellre komma över till oss…   Vill till er S

 

 

 

 

 

 

 

Sju veckor och vi börjar utveckla en del rutiner. Två saker utgör begränsningar av vad som är möjligt att göra:

  1. När torrfoder ska serveras måste de stora hundarna stängas ute från valpområdet då de annars snabbt äter upp maten.
  2. Jag är morgontrött så dagen startas inte på allvar förrän efter kl 10.

Runt kl 5 på morgonen väcker hundarna mig. Då släpper jag först ut de tre stora. Sedan städar jag köket så valparna får det snyggt igen och så sätter jag mig på golvet och leker med dem en stund innan jag ger de stora mat. Då får jag sitta på golvet och krusa Ville – annars äter inte han, han känner sig försummad. Därefter lägger jag mig igen.

Kl 10 stiger jag upp, städar köket igen och lyfter upp matskålen medan vi gör i ordning och äter vår frukost. Därpå läser jag tidningen och löser dagens sudoku. I samma ögonblick som jag lägger undan tidningen blir det liv på hundarna. Även valparna har lärt sig att NU händer det. Då skall alla ut!

De små bärs ut till deras hage i trädgården och matskålen ställs i mitten. Inom 10 minuter från det att valparna kommit ut kan jag plocka upp åtta högar. De är jätteduktiga med detta! Så följer en stund av protester från småttingarna. De är upprörda över att jag går en runda och plockar upp högarna efter de stora hundarna – jag borde ju vara med DEM!

När all städning är avklarad tillbringar jag en timme eller två sittande med valparna. De leker, tuggar på mig, maten och varandra samt protesterar högljutt mot orättvisan i att de stora får springa fritt på hela tomten. När de blivit trötta passar jag på att ta mitt eftermiddagskaffe och sedan börjar vi om ute igen om vädret tillåter. Annars tar jag in valparna i köket så leker vi där.

Numer är mammas mjölk bara komplettering och godis. Huvudsakligen lever de på torrfodret. De får en blandning av småkulor från Robur och BentoKronens Active. Är de mycket hungriga kan de välja småkulorna som går fort att få i sig medan Active både smakar gott och ger tänderna motion vilket är skönt när de kliar. Till natten stängs de stora ute från valparna så att de kan äta ostört när de vill från vår läggdags till vår frukost.

Valparna börjar också visa mer personliga drag.

Matchless Maizey
Ett bedårande litet yrväder, mycket medveten om sin charm.

Harley-Davidson
Helt övertygad om att han är min hund och ska så förbli. Jag är inte lika övertygad. En herre som är trygg i förvissningen att livet inte innehåller något som han inte kan bemästra.

Norton
En lugnare, men också mer försiktig ung man. Även om han till och från busar med de andra så är han dessemellan fullt nöjd med att ligga hos mig och gosa.

Nimbus
Full av lek och upptåg men emellanåt ligger han och gosar med blicken fäst vid min så att jag bara drunknar i hans vänliga blick.

Ducati Zsa-Zsa
Full av energi och alltid igång med ett eller annat. En veritabel skönhet som inte drar sig för att utmana grabbarna på bus.

Yamaha
Nästa energiknippe, även om han lugnat sig något den senaste veckan. Näst efter Maizey den minsta i en i grunden ganska jämn kull.

Henderson
Den som söker mest mänskligt sällskap av valparna. Dessutom konstant full i bus.

Sunbeam
Gör skäl för sitt namn – han är en riktig solstråle! Han söker mycket kontakt utan att vara påträngande. Har man händerna fulla med annat kan han nöja sig med att bara ligga och mysa, annars vill han gärna leka och tugga på händerna.

 

Åtta veckor och Henderson (numer Nelson) och Nimbus har flyttat till sitt nya hem. Det betyder färre valpar att passa, men naturligtvis även en tomhet. Vi har haft barn och barnbarn på besök vilket har inneburit att rutinerna brutits. Nu tränar vi kontrollen av bitandet – de får gripa om fingrar och andra kroppsdelar men inte bita. Sinsemellan dem är dock lekkampen tuff och Lyra jobbar hårt med att fostra dem. De har upptäckt att om man krafsar tillräckligt energiskt på filten i lådan kan man komma åt underliggande tidningar och riva dem i småbitar. Det är jätteskoj!
Om de får gå lösa på tomten följer de mig. Ibland så nära att jag snavar på dem. Överhuvudtaget är de mycket angelägna om sällskap och kel.

Nio veckor. Nu har även Maizey flyttat. Och Tuva har kommit hem igen efter sex veckors semester i Väckelsång. Valparna har börjat gå från köket och ut på yttertrappan själva när jag tar bort hindret i dörröppningen. De är också vakna längre perioder.

Tio veckor och de fick vara med på ”hundkalas” – mamma Bea och morbror Ville fyller tre år på tisdag och mormor Tuva och hennes syster Milla fyller sex år på fredag. Födelsedagarna firades gemensamt och alla nio hundarna fick först gå en skogspromenad. Det var första gången i koppel för den trio som fortfarande bor här, Zsa-Zsa, Sunbeam och HD. Zsa-Zsa tyckte det var en dum uppfinning och vägrade gå trots lock och uppmuntran; men i valet mellan att släpas och att gå valde hon snabbt att gå vilket ledde till mycket beröm. Då fattade hon vitsen med koppel och gick exemplariskt. Sunbeam skötte sig ganska bra, men ville gärna bli buren sista biten hem; det var mysigt att sitta på Britts arm och titta på de andra. HD gick i koppel som om han aldrig gjort annat; nåja, litet hit och dit förstås, men han är ju bara en valp!

Nu när de är större och färre går alla sju hundarna lösa med mig på tomten tills jag måste fokusera på något jobb. Då får valparna gå in i valphagen så att de varken försvinner eller kommer till skada. De är jätteduktiga både på att hålla reda på var jag är och att komma när jag kallar! Ibland är de litet för nära så jag håller på att stå på näsan för att inte trampa på dem…

Tolv veckor. Så har även Zsa-Zsa flyttat. Jag fick en rapport nästa morgon och det verkar som om även hon sköter sig och mår bra i sitt nya hem. Men jag fick räkna hundarna en extra gång innan jag insåg att det faktiskt inte skulle vara fler. Det verkar så lite med ”bara” sex hundar 🙂  Nu är bara Sunbeam, kallad Sunny, kvar av de valpar som ska härifrån. Ännu har ingen, mer än min syster som inte har tid med en valp, fastnat för honom. Om han inte hittar en familj snart kommer hon och hämtar honom ändå, för hon vill egentligen väldigt gärna ha honom och han gjorde allt för att flirta in sig hos henne. Det är bara det där med tiden…  Jaja, vi får väl se hur det blir. Han är en lättsam ung man så det är just inget extra jobb att ha honom kvar. Båda pojkarna respekterar elstängslet och båda aktar sig för att vara alltför nära gräsklipparen och de roar sig bra tillsammans eller med de större hundarna. HD är anmäld till valpkursen och även Maizey kommer dit.