Uppväxtidens hundar

Stella 1955-1965
skulle ha varit en norsk buhund. Valp var tingad, men så dök det upp en mellanpudel som skulle avlivas om ingen förbarmade sig. Min äldsta syster fnös ”Det fattas bara att hon har rött koppel också!”
Det hade hon 🙂
När Stella kom till oss var hon brun. Efter bad var hon svart!
Jag fick Stella som belöning för att jag kommit in på realskolan. Fast som alltid när barn får en hund blev hon familjens hund.

Busis 1962-1974
skulle ha varit en schäfer 🙂  Det var utlovad belöning för att jag kom in på önskad linje i gymnasiet. Av olika skäl sköts inköpet upp några gånger.
Och så gjorde jag lagårdspraktik i Värmland och träffade en ras jag aldrig ens hört talas om. Det gick som det gick och schäfern byttes mot en västgötaspets.
Busis blev min trogna följeslagare i många år. Den jag älskade högre än livet självt. Och när hon blev äldre och tyckte att mitt liv var för stressigt för henne lät jag henne flytta tillbaka till mitt föräldrahem. Det skar i hjärtat, men det var det bästa jag kunde göra för Busis. Henne kom jag att sakna ända till 2004!