Ville

Duritzans Vergilius = Ville

f. 11 aug. 2006
Flyttat till Solveig Granfelt 8 nov. 2012
Blev akut mycket sjuk och dog 2 juni 2018.
Begravd i samma rabatt som mamma Tuva och syskonen Bea och Nimmo.

Ville är den första av syskonen i Divina Comedia-kullen. Han har gått på kurs tillsammans med Bea och fått “allmänlydnadspasset”. Han  har också ställts ut några gånger (se Resultat), MH- och vallanlagstestad är han också.

Ville älskar att gå runt hinderbanan – ibland låter jag honom ta några hinder som belöning för väl utfört arbete med lydnadsträningen. Redan på väg mot den delen av banan hoppar han högt i luften av ren glädje! Han är också mycket lättfostrad och är därmed en mycket lätt hund att ha. Han är lyhörd och arbetsvillig men kan även koppla av dessemellan. Här hemma går han under ytterligare ett namn när han plöjer sig väg fram över allt och alla. Då heter han oftast Torpeden.

När han var valp fick jag ge de de andra hundarna egna matskålar för att inte Ville skulle sno åt sig all maten, men numer gör han sig ingen överdriven brådska – utom när det gäller “grovdisken” efter våra måltider.

Ville o Lyra leker 1

Hans tålamod med lillasyster Lyra är fantastiskt. Man kunde tro att han är utbildad “lek-farbror”!

Han är otroligt tillgiven och följer mig vart jag går. Ibland tror jag att han rentav är religiös, fast i hans värld är det jag som föreställer Gud och det förpliktigar! När vi lägger oss vill han ligga mellan våra kuddar, gärna med nosen mot min axel.
Ville är helt enkelt en hund man blir otroligt glad av.

När tikarna löper brukar Ville vara hos sin moster Millan (Lill-Tegens Vega Vippmålla). Familjens yngsta dotter älskar Ville och han älskar henne lika mycket så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag “överger” honom. Han sover t.o.m. i Carlas säng – utan konkurrens om utrymmet med andra hundar! Och han får långa promenader, något hans matte inte är så bra på…

Kanske får han inte vara så mycket hos moster Milla och systerdotter Maizey i fortsättningen. Matte fick en knäpp när hon tittade på kennel Vikings “skyddsklädsel”. Titta bara vad hon gjort 🙁

Ville_m_kroppskondom

Ville har fått ett extrajobb som han tycker är rätt kul. Han har fått lära sig att dra en barnskrinda. Sommaren 2010 hade jag minsta barnbarnet här och tänkte prova sätta henne i kärran. Inte trodde jag att han skulle orka dra henne. Men det gjorde han med stor glädje. Det gick t.o.m. så fort att det inte gick att fånga med kameran utan han fick stanna för fotograferandet!

Ville drar Tilla red 1

Tånga Hed 2011
Sällan har Ville visat sig så hyfsat. Ville i rörelse S

                                    Han kunde t.o.m. förbli stående – tänk vad litet salami kan göra!   Ville TH S

Ville har ganska mycket vakt i sig och när Rune dog tog han ett stort ansvar för att skydda mig från allt som kunde tänkas vara hotande. Jag hade också en känsla av att han skulle må bättre av att vara ensamhund. Att sätta ut annons kändes dock för riskabelt, men så fick jag höra att en f.d. uppfödare av västgötaspets ville ha en omplaceringshund 🙂  Jag ringde damen i fråga och vi enades om en dag då jag skulle komma dit så att hon och Ville skulle få bekanta sig.
Vi enades om att han fick stanna på prov – att ha en hund man inte trivs med är inte bra för någon och även Ville skulle gilla att bo i sitt nya hem om det skulle kunna bli permanent. Det jag inte visste när jag lämnade honom var att han redan hunnit ställa till problem hemma. Han hade parat sin mamma och hon blev dräktig. INTE enligt mina planer, men man ser inte alltid allt…

Januari 2014
Han har nu varit i sitt nya hem sedan november 2012. Jag har hälsat på och sett hur bra han mår och är så glad över att rätt hem dök upp. För att säkerställa att inte Ville hamnar bland “överblivet lösöre” om det skulle hända matte något kommer jag att kvarstå som delägare. Skulle den dagen komma när han inte längre kan vara i sitt nya hem ska han komma tillbaka till mig!

14 februari – 13 mars 2017
Då Solveig skulle opereras hade jag Ville boende här. Det fanns mycket synpunkter från både Villes och Rafaels sida på det arrangemanget så jag fick hålla dem åtskilda. Bortsett från det var det väldigt roligt att få låna honom. Han är en så himla go’ hund! <3 

1 september 2017
Solveig ringde och berättade att Ville blivit ormbiten i ett ben. Han var mycket dålig men fick ormserum och fick stanna över natten på Läckeby.

14 januari – 19 februari 2018
Ville var här då Solveig hade så ont att hon knappt kunde gå. Han hade åldrats kraftigt sedan i höstas. Ormbettet hade väl satt sina spår 🙁  Det hade varit bra om jag kunnat ha honom litet längre, men jag skulle ju köra till Frankrike ett par dagar senare…

2 juni 2018
Solveig ringde på morgonen. På kvällen hade Ville kräkts litet och det är ju inget man gör affär av, men på morgonen ville han inte gå upp och rörde knappt på sig. Hennes vän var där och de hjälptes åt att få ut Ville i bilen medan jag klädde mig och sprang ut till min bil. När jag kom fram till Läckeby var Ville redan död. Troligen var han redan död när de kom fram. Eftersom Solveig ska flytta fick jag ta hem honom för att begrava honom bredvid mamma Tuva och sina syskon Bea och Nimmo.