Lyra

Duritzans Lyra
f. 23 jan. 2009  d. 9 okt. 2013


Namngiven efter en stjärnbild och lever upp till det!

Castor S     Mamma Tuva S             Pappa Stenrikas Charmige Castor                           Mamma Lill-Tegens Tuva Tusensköna

Lyra är en alltigenom härlig hund som dock har ett stort fel – hon saknar fem tänder, varav en är en hörntand. När jag funderat över vad detta kan bero på ser jag en mycket plausibel förklaring. Mina hundar fick noskvalster på en utställning och eftersom jag tänkt para Tuva kort därefter skyndade jag mig att skaffa medicin. Jag visste inte då att det tog tre veckor innan kuren var över, men FASS skrev att man kunde ge Interceptor även till dräktiga tikar. Senare forskning har visat att just tandförlust uppstår även på försöksdjur, men det redovisas inte i FASS 🙁
Tuva fick alltså andra tabletten i samband med parningen och den tredje en vecka in i dräktigheten. Hon fick bara två valpar och den första hade gomspalt. Då man vet att den första delen av dräktighet/graviditet är den mest känsliga tiden ligger det nära till hands att misstänka att tandförlusten är en fosterskada orsakad av Interceptor. Incidenten är därför också anmäld till Läkemedelsverket.
När man ser på den kritik Lyra fått på utställningarna är det enda negativa just tandförlusten. Då en fosterskada inte ärvs avser jag att ta valpar på Lyra. Dels för att hon har så mycket positivt att nedärva, dels för att få belägg för att det handlar just om en läkemedelsskada. Hanen kommer då att väljas med utgångspunkten att ingen misstanke ska finnas om att eventuell tandförlust hos valparna ska kunna komma från hanens sida.

Lyra har också gått kurs och  fått Allmänlydnadspasset – som hon klarade med flygande färger. Litet orolig var hon väl eftersom matte inte tränat så mycket som hon borde och inte heller gett annan stimulans då vädret varit mer än trist. Det valfria momentet fick p.g.a. mattes glömska ändra i sista ögonblicket. En klövjeväska var inköpt med tanke på Lyra, men ännu inte provad. Nu sattes den på och remmarna anpassades till Lyra. Större delen av kvällen fick hon bära den – hon t.o.m. hoppade hinder med den!

Lyra_m_vaeska_1   Lyra_m_vaeska_3Fotograf Johanna Törneås

Lyra har satt avtryck i mitt (och andras) liv med sin charm. Hennes liv blev tyvärr alltför kort. Vid drygt 4½ års ålder fick hon Cushing – precis som sin halvsyster. Ungefär samtidigt som diagnosen blev klar började de andra hundarna stöta bort henne och hon ville inte längre gå ut tillsammans med dem. Med sorg i hjärtat lät jag henne sluta sitt liv. Nu ligger hon här hemma i en rabatt med vackra gammeldags rosor planterade på graven.